Om mig…

Vem är Pär Lundqvist?
Många som läser detta vet troligtvis inte vem jag är och därför kan det passa in med lite historia. Min bana som modellbyggare startade någon gång i slutet av 40-talet. Jag började med att på köksbordet bygga Sigurd Isacssons ”Örnmodeller”. Fortsatte senare i modellflygklubben med byggen av linkontroll och friflygmodeller .Jag önskar verkligen att dagens ungdomar fick uppleva den stämning som gällde ”på klubben”. När det nu någon enstaka gång talas om en bygglokal kommer alltid behovet av ledare upp. Vi hade inga ledare, vi skötte oss själva! Betänk därmed också att endast ett fåtal stannade kvar på klubben när de kommit upp i 16-årsåldern. Det var då knappast socialt att i den åldern inte ”skaffa tjej” och sedan bli gift strax efter man fyllt 20.

Min modellflygbanas första del avbröts senare när jag började segelflyga, även detta upphörde – efter att jag klättrat ned från ett träd där jag ej klättrat upp… Men det är en annan historia…
Mitt eget modellbyggande/flygande startade på nytt senare, när tillfälle gavs byggde jag och flög främst med friflygande segelmodeller.

Som arbetande fotograf och på fritiden skrivande av artiklar och även böcker inom foto gavs allt mindre tid för modellflyg.

Jag upplevde detta som mycket otillfredsställande! En del fotoartiklar skrev jag för tidningen ”Teknik för alla” och när jag av dem tillfrågades om jag även kunde skriva om modellflyg blev det allvar med modellflyget igen. Detta var i övergången till 70-talet och då hade jag redan flugit radiostyrt några år. Ganska snart konstruerade jag egna modeller och sålde ritningar av dessa konstruktioner. En bit in på 70-talet kom den stora ”radioflyg- boomen”. Då skrev jag en bok om radiostyrt modellflyg och författade även ganska kontinuerligt artiklar om radiostyrt modellflyg för Allt om Hobby. Bland annat propagerade jag mycket för lätta skalamodeller och många artiklar behandlade också byggteknik.

Det blev en hel del av mina egna konstruktioner som presenterades i tidningen, den verkliga succén var utan tvekan ”Eastbourne monoplan”. Detta var ”nästan en skalamodell” av ett engelskt flygplan som byggdes i staden Eastbourne. Det korrekta namnet var ”E. A. C. Monoplane 1913”. Troligtvis var detta det första flygplanet med riktiga skevningsroder.

Presentationen av detta flygplan blir mitt troligtvis mitt nästa inlägg på denna blogg.

Pär Lundqvist